1 blev 2
Jag kommer ihåg första gången jag fick höra om märket Mulberry. Jag var ungefär tio år och mamma hade precis köpt den klassiska väskan Bayswater, Det var och är den perfekta väskan. Den ser inte sådär tantig ut som jag tycker många väskor gör, den är enkel samtidigt som den har det där lilla extra. Bayswater blev efter första gången jag såg den min drömväska, och efter det drog jag mig till datorn för att webbshoppa med ögat på Mulberrys hemsida.
Någon gång från då till det att jag konfimerade mig (13) hade mamma en svart liten plånbok som var därifrån. Än en gång hade jag fått upp ögonen för något från Mulberry. Men mer än att drägla med ögat var det inte. På min konfirmation kom släkten till oss på lite lunch samt för presentöppning. Hos många familjer är det nämligen tradition att man käkar något och får konfirmationspresenter. När det var dags för presentöppning hade paketen radats upp på en liten byrå i vardagsrummet. När jag kollade dit såg jag inget annat än en Mulberrypåse. Jag blev ju alldeles till mig. Vad skulle jag göra, tänk så var det bara en påse och så låg något annat i? Så var det säkert. Men tänk så var det inte så, tänk om det faktiskt låg något ifrån Mulberry där i? Jag var riktigt exalterad av spänning. Paketet var från min farbror och hans fru. Jag öppnade det och mycket riktigt så fanns en låda från Mulberry där i, och i låg inget annat än en liten svart väska till för mobil och kort. Jag var helt uppe i varv, det var min första grej från Mulberry. När jag öppnade presenten från mina föräldrar då blev jag helt ärligt mållös. Det fanns inte så mycket att säga för jag förstod inte att det var sant. I paketet fanns ännu en Mulberry. Det var en likadan plånbok som mamma hade fast med brunt läder, vilket var en modell jag gillade mycket bättre. Det var inte klokt, jag hade blivit ägare av om inte en Mulberry, utan två på en och samma dag.
